att få vakna till det här!
Alltså. Blir på riktig salig när jag går in i vårt kök. Vill få till den här känslan i alla våra rum. Att gå in i ett rum och känna myset. Hösten kommer för oss bli helt ny. Ungen börjar förskolan och jag behöver jobba igen. Jul nummer två närmar sig med stormsteg för vet ni. Tiden rusar. Mot och runt mig. Sist någon frågade hur gammal jag var svarade jag 39. Hahaha. Inget skämt. Kom på mig själv och sa 28! Hahaha och fick ändra till 29. Vad händer? Ålder för mig är något vackert. Kanske ser jag något fantastisk i det där att vara nära kanten. Just nu. Nästan tretti och är himla nöjd med det. Skryter gärna om mina år och förvånas över att andra våndas. Jag har i och för sig inte det där nordanvindskompasset i kroppen som drar. Är nog gärna den som står kvar. Mitt rangliga hus längst ut på klippan som skakar med väder. Och jag. Vi blir kvar när alla andra reser sig och går. Har väldiga rötter under mina fötter som gör att jag kan stå kvar. Inte spretigt. Är det något jag är trygg i så är det att hitta hem, hitta mina personer, skaffa barn, gifta mig, härja och älska för jag. Är inte rädd att inte göra någonting mer. Jag behöver inte utforska Afrika eller stilla hungern på sådant vis. Jag nöjer mig och är nöjd med det. Jag gör det jag vill prick nu och mest av allt vill jag bara fortsätta i de här trygga mönster som rätt tydligt ligger framför mig. Just nu är jag nöjd och det får vi nöja oss med.