Första natten utan sonen
Ålah med hälsningar från sövarvandrarn.
Nu har jag alltså för första gången i sonens liv sovit borta. Jag vaknade upp i Anna-Majas kök. Blev fundersam över detta lugn. Det var skönt att veta att jag kunde dröja mig kvar och den där pangfrukosten? Var det därför jag vaknade barnets vaknaupptider samt att det slet i mig att stiga upp i ottan?¿ Surealism. Istället för att ligga kvar steg jag upp och tog en toalettmig (att dokumentera sitt liv osv.. hehe). Som tur var hade mina vänner sovit på exakt samma vis så kaffet var strax i puttring.
Isabella har nog bland de bättre frukostköparskillsen och såg till att jag hade allt jag Frukostälskar ♡ så himla fint! Jag trodde att jag skulle hitta på saker som att gå på bio, friska kaffe på fik, sitta i en park, spatsera och göra annat ensamt och rogivande efter detta supermegamaxadehänget. NEPP. Istället sprang jag hem till min familj så fort jag kunde. Myste till det i parken och kände på regn.
Tacohejfrånmig.