Hej Linköping.
Ett Linköpingshej från husets kontor. Hej!
Vi skulle kunna säga att det mest varit en stor skrattfest. Sedan vi kom hit. Så mycket trötthet samlad på en och samma plats. Och hjärtligheten. Ont i kindbenen. Skönt att skratta ihop. Det gör så mycket för den mer långsiktiga glädjen att skratta här och nu. Att lägga sig på madrassen bredvid sin sovarminiperson och känna skrattbubblet i magen. Tydligen synliggörs jag för mig själv när jag far bort och umgås med andra. Så mycket att jobba med. Tur att jag kan bli omtyckt trots att jag är som en rostig cykel som behöver kärlek och omtanke för att fungera på ett bra vis. Lite mindre rostig för varje skratt.
Så här långt går allt bra. Längtar efter att få möta morgondagen ihop med husets personer. Natten på er.