De kallar det medial.
I den här lägenheten som vi bor i nu, har det tydligen förekommit våld. Mellan två personer. Det sitter så hårt i väggarna att jag känt i min kropp dess taggiga förflutna. Utan att veta vad det var. Känt mig förändrad. Hetsig. Kastat i en stol. Inte vetat vart känslorna kommit ifrån. Inte vetat vem jag är. Fick berättat för mig av en granne i helgen då en huvudsäkring gått. OCH jag tackar för jag förstår nu att det var för mig. Jag behövde få veta. Jag mår tusen kilo lättare nu när jag kan sortera ut och be framförallt kvinnan flyga och fara. Säga att en inte är välkommen här. Att en inget har här att höra. Den sorgsna mannen bara är och sätter sig i armar och ben. Så. Mycket. Sorg.
Jag vet hur det låter.
Jag vet hur det låter.
Ja på riktigt.
Som en toka.
Och nu kände jag att jag behövde rena mig med det renaste och ärligaste jag vet. Att äta veganskt. Den kost som skadar andra minst. Att få ur stressköttet ur ådrorna. Röra på mig och fånga luft. Ta emot förändringen med öppna armar. Det här kommande året kommer vara det ärligaste och starkaste sedan barnsben. För. Finns det något ärligare ?
Natten.