Att säga hejdå











Tja!

Igår efter en vecka i Boden tog vi tåget hem till Stockholm. Fick en rätt bra grej med mig hem MIN DIALEKT! Har ju alltid mitt norrbottniska fast det slipas lite av. När jag är i hemstaden ett tag kommer kroppen ihåg. Älskar det. Mitt språk. Lite mera mig. Trots den tuffa veckan i Boden gjorde vi succé sista dagen. Tillfrisknandet och en sovmorgon gjorde gott.

Tågresan gick överlag bra även om det inte gick lika smidigt som sist. Kommer ändå alltid digga tåg. Tåg är så fint. Ok. Ska sluta förklara min kärlek till tåg och vandra över till att lägga kärlek till min vänner.  ALLTSÅ. AAAAH!! Jag kommer hem trött, förvirrad och trasig efter ungens febervecka och mycket mammighet. Anna-Maja drar ihop en god sallad som även räcker till min middag och Josefin tog med fika till barnen. Båda två tar på sig uppdraget att mata min unge så mycket som möjligt med nästan vad som helst. Behöver få upp apptiten efter veckans oätande. De här två alltså ♡ Tack för att ni vill vara mina vänner (: 
| |
Upp